Jävlar vad man blivit gammal. Tanken är ju såklart att man ska bli ännu äldre men man har hunnit med så många olika stadier i livet redan! Hela grundskolan med handtennisrasterna, alla förälskelser, klassresor och utfrysningar. De första tonåren som på något sätt lade grunden till den man är idag. Alla läxor man borde ha gjort, alla politiska engagemang, behovet av att få sticka ut, allt hopp för framtiden man närde, alla kunskaper man samlade på sig för att senare glömma bort, all säkerhet man kände. Och ni minns 20-årsåldern? Livet var på många sätt lättare då. Planerna för resten av livet började byggas upp och man var gammal nog för att försöka sätta dem i verket men samtidigt var man så ung att det gick att kombinera med krogbesök, dans och hemmafester i vännernas nyinförskaffade lägenheter. Och stressen över om man skulle komma in på nån av utbildningarna man sökt in till! Minns ni?
Och sen plötsligt så är man gammal. Vuxen. På riktigt! Ni vet sådär gammal att när en 20-åring råkar se en så ser de en vuxen. Som mamma eller pappa typ. Vuxen!
Ibland önskar man att man inte mindes sitt liv så väl. Eller hur? Och ibland, som nu, kan jag inte låta bli att le åt minnena och känna att jag banne mig är lite av alltihop. Ändå.