I ett land som heter Bergdala så ligger det en lite större by vid namn Timmerbäck. I Timmerbäck har nyligen alla byns bönder, köpmän, timmerhuggare, fiskare och wärdshusägare betalat den årliga skatten till borgmästare Hubertus den Snikne. Egentligen heter han Hubertus Äppelkvist, men han är så snål och girig att han fått smeknamnet ”den Snikne”.
Våra äventyrare (spelarna) har varit ute på resa och har spenderat ett par dagar i byn för att vila upp sig och i bästa fall lyckas hitta något att tjäna pengar på.
För bara en dag sen fick de reda på att borgmästaren har stulit alla skattepengarna och flytt till skogs. Där ska han enligt rykten ha slagit följe med ett gäng stråtrövare och deras hemska, jättestora kalydoner (se Monster Legendariska varelser IV 1990) som de rider på.
Spelarna har därför ägnat det senaste dygnet åt att proviantera – köpa färdkost, nya filtar, facklor och annat som kan komma till användning när de letar upp borgmästaren och tar skatten tillbaka till byn. (Se D&D Spelarboken 1991).
Borgmästaren har ett pris på sig, men han måste i så fall lämnas levande till byns statsvakter. Priset är på 1000 silvermynt. Stråtrövarna har också ett pris på sig, men de kan antingen lämnas levande till statsvakterna eller döda, men då måste spelarna ta med sig nånting från stråtrövarna så de kan bevisa att de är döda. Priset per stråtrövare är 60 silvermynt. Det sägs även att kalydontänder är värdefulla, men spelarna kommer inte lyckas sälja dem i byn utan får försöka sälja dem i nåt annat äventyr. Om de tar med sig några och har dem i utrustningen.
Förslag: När spelarna kommer till en skog så möter de en handelsresande som skräckslaget berättar att hon mött ett sällskap som passar in på spelarnas beskrivning. Den handelsresande, som heter Fiania Hökdottir, pekar i vilken riktning borgmästaren är på väg.
Förslag: borgmästaren och hans sällskap har ridit in på en stig för att inte väcka uppmärksamhet så spelarna måste lyckas slå lyckade ”Spåra”-slag med tärningarna för att kunna följa dem.
Efter ett par timmar hör de röster och frustande en bit framför sig.
Förslag: spelarna måste slå lyckade ”Smyga”-slag för att komma fram obemärkta. Om nån av dem misslyckas med slaget så upptäcker borgmästaren spelarna och går till attack först. Om spelarna lyckas med smyga så kommer de fram till en lite mörkare del av skogen där de ser kalydonerna, borgmästarenoch stråtrövarna.
Stråtrövarna har kortbåge, kortsvärd och några av dem har sköldar. De har läderrustningar. (Vapen och rustningar finns i Krigarens handbok).
Borgmästaren har en förgiftad kniv som får den som skadas av den att somna direkt. Han har ringbrynja under sina kläder, så spelarna ser inte det. Annars ingen rustning.
Om spelarna misslyckas så kanske de blir tillfångatagna. Då får de försöka lösa situationen på något sätt.
Spelledaren bestämmer hur många stråtrövare och hur många kalydoner. Spelledaren bestämmer var de står, vad de gör osv.
Om spelarna klarar sitt uppdrag så får de pengarna i byn.
Spelledarens mål är alltid att spelarna ska klara av sina uppdrag och att spelarna inte ska dö, men det måste ändå bli spännande och spelarna ska kunna dö om de klantar sig för mycket. Till exempel lär spelarna dö om de ser en drake, drar vapnen och springer rakt mot den. Det är för klantigt för att överlevas. Men om de gör nåt smart mot draken och draken till exempel sprutar eld rakt mot spelarna, då kan spelledaren hitta på att spelarna ramlar ner i ett dolt hål så elden missar dem eller att det visar sig att ett av vapnen som spelarna har egentligen är magiskt och reagerar just mot drakeld och skyddar alla spelarna eller nåt sånt.
Spelledaren är allsmäktig och kan både vara lite elak och snäll mot spelarna.
Av Simon Vinokur