“Det finns en misstänklighet kring palestinier, när de träffas, när de demonstrerar”, sade Jamal El-Haj i en intervju i Aktuellt i onsdags, som försvar för varför han medverkade på en palestinsk konferens där ordföranden hade starka kopplingar till terrororganisationen Hamas.
Det är inte så konstigt om så vore fallet. Slagorden “från floden till havet” och “leve Palestina – krossa sionismen” är mer regel än undantag under propalestinska demonstrationer, och sedan Hamas pogrom den 7 oktober förra året har judiska församlingar i Sverige behövt stärka sin säkerhet – och de har dessutom tvingats varna svenska judar att vistas i närheten av propalestinska demonstrationer – och till och med undvika att prata hebreiska och att bära judiska symboler offentligt.
“Från floden till havet” är ett slagord som innebär ett krav på ett Palestina som ska sträcka sig över hela den yta som idag är Israel, Gaza, Västbanken och Östra Jerusalem. Det vill säga ett krav på ett förintande av staten Israel.
“Leve Palestina – krossa sionismen” kan tolkas på främst två olika sätt, även om de tenderar att flyta ihop: att krossa Israel och att krossa judarna. “Sionister” och “sionism” är två ord som ofta används som synonym till jude. Det används både inom högerextrema och vänsterkretsar.
Sionismen är också den rörelse som gjort staten Israel till en realitet – sionism innebär förenklat att man är för Israels existens.
Men Jamal är inte färdig där. ”Skulle vi förhindras att träffas som palestinier på grund av att någon kanske har kopplingar /till Hamas/, då blir det aldrig någon konferens”.
En slutsats som aldrig hade kunnat dras av en riksdagspolitiker för något av de andra partierna om terrorkopplingarna gällt exempelvis Nordiska motståndsrörelsen eller IS. Åtminstone inte av någon som fått sitta kvar som riksdagspolitiker. Åtminstone inte för något av partierna utöver Sverigedemokraterna.
Oavsett om det stämmer till fullo eller bara delvis, så visar det på ett stort problem med den svenska, propalestinska rörelsen: den är, om inte helt så åtminstone till stor del, en proterroristisk rörelse.
En anti Israel-rörelse.
Visst kan man försöka romantisera Hamas genom att kalla dem för en frihetskämpande organisation om man så vill, men faktum kvarstår att under ovanstående förutsättningar gynnar den propalestinska rörelsen inte det palestinska folket.
Hamas ser, enligt egen utsago, det palestinska folket som martyrer – martyrer de är stolta över att offra. Det är något som märks av varje gång de väljer att attackera civila israeler och turister (målen för Hamas attacker har i princip alltid varit civila): Hamas vet att attackerna i fråga kommer leda till att deras egen befolkning dödas, men för dem är det värt det.
Och kanske framför allt: de mänskliga rättigheterna i Gaza lyser med sin frånvaro. Anledningen är Hamas – en organisation vars gelikar och samarbetspartners bland annat är regimen i Iran.
Så var någonstans finns den offentliga kampen mot Hamas i den svenska, propalestinska rörelsen? Hur kommer det sig att rörelsens stöd ligger hos den terrororganisation som utgör det absolut största hotet mot Gazaborna? Direkt och indrirekt.
Är verkligen den svenska, propalestinska rörelsen propalestinsk?
Enligt egen utsago är Jamal El-Haj starkt emot Hamas, vilket hedrar honom med tanke på vilka kretsar han rör sig i, men om Jamal El-Haj verkligen varit för det palestinska folkets rättigheter och frihet, varför närvarar han då på en konferens som stöder Hamas, när hans närvaro där bidrar till att legitimera dem?
Frågan är retorisk.
Palestinierna, både i och utanför Gaza, behöver definitivt stöd av omvärlden. Och precis som att judarna lyckades få ett eget land, så anser jag att palestinierna bör få ett de med. Men det förutsätter en regim som kan väcka sympati även utanför vänstern och den egna gruppen.
En tvåstadslösning förutsätter att Gaza styrs av en regim, en regering, som är intresserad av en tvåstadslösning. Som är intresserad av fred.
Hamas är inte den regimen.
Jamal El-Haj är som sagt riksdagspolitiker i Sveriges riksdag. Han ska representera alla Malmöbor – och hela den svenska befolkningen, men detta till trots väljer han att närvara på en konferens som innebär ett ökat hot mot Sveriges judiska befolkning. En konferens som alla riksdagspartierna avrådde sina politiker från att delta i.
På ett fotografi från konferensen syns Jamal El-Haj och den Hamaskopplade ordföranden Amin Abu Rashid i en gemensam, varm omfamning.
“Jag är Malmöbo. Jag är riksdagsledamot som företräder Malmöbor och det skulle vara felaktigt av mig att inte delta i en sådan konferens”, sade Jamal El-Haj i samma intervju.
Att stötta en Hamaskopplad konferens är inte att företräda vare sig svenskarna eller Malmöborna.
/Simon Vinokur
Judisk skribent
Foto lånat från Aftonbladet