Tunnelbanan 2014

I tunnelbanevagnen där jag befinner mig ser jag närmare 150 olika livshistorier på linje. Den medelålders lite rödlätt blonda mannen med långt lockigt hår och 90-talsrutig jacka som kanske är försenad till grillfesten vid hökarängsbadet eller måhända åkt åt fel håll och ska till Spybar för att hjälpa Batra skriva tal inför hennes förlusttyngda natt efter det stundande valet, den lite äldre mannen nästan helt klädd i olika gråtoner och glasögon med halva bågar som är på väg att fira sin nyutflyttade sons bemärkelsedag eller kanske gå på bdsm-klubb i tallkrogen, den lilla flickan i starkt rött med vita hörlurar i öronen som troligtvis lyssnar på musik av nån jag inte vet vem det är och den mörkt mörkhyade mannen i mörkt lila mössa bläddrandes i en bok jag inte kan se titeln på. Den unga kvinnan med ockrafärgad stickad halsduk som nog är på väg att ta sitt långkok av spisen och grabben som varit kicker om idag varit när jag var ung, den vinglande alkoholpåverkade unga mannen i gulblå keps och omoderiktiga kläder jag fått för mig är Sverigedemokrat men kanske bara satt på sig en billig keps och är på väg för volontärarbete hos SIDA? Vagnen är full av oss, full av människor med mål och drömmar, annorlunda livsöden (finns vanliga livsöden?), goda filurer och lite elakare figurer. Närmare 150 personer, alla med historier att berätta. Fan vad coolt om vi började prata med varandra!